Induktion

Induktion innebär inom epistemologin att när ett visst fenomen alltid har observerats i samband med vissa förutsättningar, så skapar dessa förutsättningar vid ett senare tillfälle en förväntan om att fenomenet åter ska inträffa.

Resultatet av en induktion innebär alltså en syntes av närliggande företeelser. Induktion är ett grundläggande resonemang som skapar en stor del av vår erfarenhet.

På grund av denna betydelse, tydligt uttryckt inom vetenskaplig metodik, blir den ofta felaktigt kritiserad av anti-vetenskapligt inriktade skribenter. Detta motiverar en mer detaljerad diskussion här.

David Hume kallade denna process för "Vana" [Hume] och hävdade att förutsägelserna om framtiden inte var logiskt härledda utan innebar sannolikhetsargument. Hans diskussion gav genomslag inom epistemologin, trots att det egentligen räcker med att konstatera två faktorer som diskuteras på denna webbplats:

- varje perception eller observation ger sannolikhetsargument.

- ett sannolikhetsargument kan aldrig genom resonemang förvandlas till "absolut säkerställt", även om många trovärdiga observationer tillsammans kan ge en så hög sannolikhet att den lätt förväxlas med en sådan säkerhet.

Metaforen "svart svan" handlar om att något är oväntat.

Do you say no worthy wife is to be found among all these crowds?" Well, let her be handsome, charming, rich and fertile; let her have ancient ancestors ranged about her halls; let her be more chaste than the dishevelled Sabine maidens who stopped the war - a prodigy as rare upon the earth as a black swan.

Juvenal (c:a 100 CE) - Satire 6, övers. Ramsay GG, Loeb Classical Library 091 Juvenal and Perseus (1928) 161 s.97

Om detta oväntade verkligen inträffar är det överraskande.

De svanar som på 1600-talet hade observerats i Eurasien var vita. En strikt induktiv slutsats lyder "alla hittills observerade svanar är vita".

Detta tolkades som "alla svanar är vita" och i vardagslivet fungerar sådana tolkningar ofta tillfredsställande.

Men, vilket diskuteras nedan, denna tolkning visade sig vara felaktig och exemplet används gärna av skribenter som kritiserar induktion och vetenskaplig metodik.

Det blev en stor nyhet när tidiga upptäcksresande omkring 1698 rapporterade observationer av svarta svanar i Australien [Seal]. Bilden av en svart svan ingår fortfarande i Västra Australiens flagga.

Hur kunde de rapportera detta? Såg de kanske en vit, men smutsig svan? Eller var det en person som drömde om svarta svanar?

- Nej, deras slutsats bildades genom induktion.

Flera personer vid upptäcksresan såg många svarta fåglar vid olika tillfällen. Eventuellt fångade de två exemplar [Seal].

Fåglarna tecknades av och långt senare, 1726, fördes två svanar till Jakarta för att bevisa deras existens [Morris].

Vår tro på att svarta svanar verkligen existerar verifierades alltså genom induktiv härledning, baserad på upprepade, oberoende och trovärdiga premisser.

Nya observationer kan komplettera, eller skapa nya, uppfattningar, och exemplet visar hur vetenskaplig metodik ständigt förbättrar vår uppfattning om världen.

Det faktum att verifiering av svarta svanars existens falsifierade hypotesen "alla svanar är vita" demonstrerar att:

Falsifiering innebär verifiering av negationen till en hypotes

Persson (2013) - vetenskapsteori.se

Om jag tar upp en sten från marken tror jag att den kommer att falla till marken när jag släpper den.

Varje individ på vår jord har varje dag tusentals tydliga perceptioner av jordens dragningskraft, vilket bekräftar att stenen ska falla, och vi har aldrig på ett trovärdigt sätt observerat att dragningskraften vid jordytan inte existerar.

Vi och andra tunga föremål, har aldrig spontant svävat iväg.

Komikerna Anders och Måns hävdade att stenen stannar på jordytan, inte på grund av gravitation, utan på grund av evolution.

Sannolikheten för att stenen kommer att falla när jag släpper den är så hög att det blir löjeväckande att försöka räkna ut den.

Så länge omständigheterna liknar dem som existerar idag kommer den släppta stenen falla.

Trots den höga trovärdigheten är påståendet "en släppt sten faller" ytterst baserat på perception och är alltså ett sannolikhetsargument.

Både trovärdigheten i varje enskild premiss och antalet liknande premisser påverkar en induktiv slutsats trovärdighet.

Trots att det är mycket trovärdigt att "en släppt sten faller" kallas argument som baseras på induktion helt korrekt för sannolikhetsargument.

Det som kan verka missledande är att sannolikheten för många sådana argument är så hög att vi i vardagslag inte talar om sannolikhet utan om säkerhet och sanning.

Och detta är något som vi har gemensamt med rationalistiska filosofer.